rebeckanilssoon

okej. nu måste jag verkligen skriva av mig, och det är väl det här bloggen är till för? iallafall min.

Det känns som jag sitter i ett hörn och blir iaktagen från alla runtomkring. jag sattes i en situation där jag är den utsatte. alla vet det. alla ser det. hur jag än känner eller reagerar, kommer det vara något många känner till.
mitt hjärta, själ och kropp längtar så oerhört efter någon förändring. jag vill åka till Hollywood. jobba & få lön och handla upp varenda öre i härliga affärer med grymma material. siden och jeans blandat med sammet och skinn. jag vill springa runt i höga klackar med vännerna och sitta och skvallra på olika fik. jag vill bort från värmland och allt vad det innebär. vill leva bland människor med drömmar och en längtan att förverkliga dem.
Genom att använda er av den världelösa metod för att komma mig närmare och säga att något inte är bra, inte ens de runt om mig duger. jag kommer aldrig glömma de fyra fittans år och kommer då aldrig glömma denna stund heller. Om jag så skulle sätta mig ner och skriva en bok, skulle jag inte få med allt, det är för mycket.
är nästan helt tom, finns få ord som räcker till för att beskriva situationen men det finns inte mycket att säga och ingenting att göra. och allra minst finns det inget ni kan göra för att vinna tillbaka min respekt för er.